Om Johannes och Andreas hade varit lika senhjärtade till, att tro som prästerna och rådsherrarna, skulle de inte ha suttit som lärjungar eller elever vid Jesu fötter. De skulle ha kommit till Honom som kritiker, för att döma över Hans ord. På det sättet skjuter mången ifrån sig de dyrbaraste tillfällen. Men så gjorde inte dessa första lärjungar. De hade hörsammat eller lytt den Helige Andes kallelse i Johannes Döparens predikan. Nu kände de igen rösten av den himmelske Läraren. För dem var Jesu ord fulla av friskhet och skönhet samt sanning. Gudomligt ljus spred sig över lärdomarna i Gamla Testamentets Skrifter. Den mångsidiga himmelska sanningen framstod i nytt ljus.