De karaktärsfel som Gud gjorde sina tjänare uppmärksamma på, men som de underlät att rätta till, har i några fall kostat dem livet. De kunde ha fortsatt att leva och vara ljusbärare. Gud ville att de skulle leva, och han sände dem rätt vägledning om hur de skulle kunna bevara sin hälsa och sina andliga förmågor. Hade de tagit emot Guds råd och levt så som han sade, skulle de ha kunnat vara goda språkrör för sanningen, och de kunde ha haft tillit och respekt hos sina troskamrater. Men nu sover de i graven därför att de inte förstod, att Gud kände dem bättre än de kände sig själva. Hans tankar var inte deras tankar, och hans vägar var inte deras vägar. Dessa ensidiga människor har satt sin prägel på arbetet överallt där de har varit, och de församlingar de har haft ansvaret för, har försvagats.