Ledare för konferenser bör vara män, som kan anförtros Guds verk helt och fullt. De borde vara män med integritet, osjälviska, helgade, flitiga kristna. Om de är bristfälliga i dessa avseenden, kommer de församlingar, de har omsorg om, inte att trivas. De bör, mer än andra Kristi förkunnare, vara ett föredöme när det gäller ett heligt liv och osjälvisk helgelse när det gäller intressen för Guds verk, så att de, som ser på dem som ett föredöme inte vilseleds. Men ibland försöker de att tjäna både Gud och mammon. De förnekar inte sig själva. (380) De bär inte någon börda för själar. Deras samvete är inte känsligt. Även om Guds verk skadas, känner de sig inte förkrossade i sin ande. I sina hjärtan ifrågasätter de och tvivlar på Guds Andes vittnesbörd. De bär inte själva Kristi kors och de känner inte Jesu innerliga kärlek. Och de är inte trofasta herdar för den hjord, som de har satts att ha uppsikt över. Det som står skrivet om dem är inte något, som de kommer att glädja sig över att möta på Guds dag.