De skriftkloka och fariséerna hade enats om, att ta upp den här saken med Jesus; ty de menade, att vad Han än sade om den, kunde de finna en anledning till, att anklaga och döma Honom fördenskull. I fall Han frikände kvinnan, tänkte de anklaga Honom för, att förakta Moselagen, och döma Honom av den orsaken; och i fall Han förklarade henne värdig döden, tänkte de anklaga Honom hos romarna som en, vilken väckte uppror och tillägnade sig den myndighet, som endast tillkom dem. Men Jesus visste väl, med vilken avsikt de förde saken på tal hos Honom. Han läste deras hjärtans hemliga tankar och kände deras karaktärer och levnadshistorier, som hade kommit till Honom. Han tycktes inte bry Sig om fariséernas fråga; medan de talade och trängdes omkring Jonom, böjde Han Sig ned och skrev med fingret i sanden.