Kristus rördes på djupet av Sin gudomliga själ med gränslös medömkan för det fallna paret. Då deras bedrövliga, hjälplösa tillstånd framstod för Honom, och eftersom Han insåg, att de på grund av överträdelse av Guds lag hade hamnat under mörkrets furstes makt och kontroll, föreslog Han den enda utväg, som Gud skulle gilla. Därmed skulle de ges ett andra tillfälle, och åter försätta dem på prov. Kristus gick med på, att lämna Sin ära, Sin kungliga myndighet, Sin härlighet hos Fadern, och ödmjuka Sig som människa, samt gå i envig med mörkrets mäktige furste, för att rädda människan. Genom Sin förödmjukelse och fattigdom skulle Kristus identifiera Sig med det fallna släktet i dess svaghet, och genom idog lydnad visa, att en människa kunde gottgöra Adams skandalösa misslyckande, och genom ödmjuk lydnad återvinna det förlorade Eden.