Judarnas illvilja var så stor till följd av Jesu mirakel, då Han på Sabbatsdagen botade mannen med den vissna handen, att Han med Sina lärjungar drog Sig tillbaka till ett gynnsammare arbetsfält. De gick till Galiléens sjöstrand, och stora skaror följde Honom, ty detta nya mirakel, som utfördes på Sabbatsdagen, omtalades överallt i hela regionen. Medan Jesus undervisade, fördes många av de sjuka och de demonbesatta till Honom, och Han gjorde dem friska. Hans stora kärlekshjärta var fyllt av gudomligt medlidande med de fattiga stackare, av vilka många bara försökte, att komma tillräckligt nära, för att röra vid Honom, i tron, att de skulle bli helade, genom att göra detta, och i detta blev de inte besvikna, för trons beröring orsakade utströmmande av helande kraft från den Store Läkaren, och deras nöd och dysterhet byttes i glädje och tacksägelse. Han drev också ut många demoner, som, då de lämnade sina offer, erkände Kristus och sade: ”Du är Guds Son.”