Församlingen valde fördenskull ut sju män fulla av tro och Guds Andes visdom till, att utföra det, som hörde härtill. Stefanus var den förste att väljas. Han var jude till födseln och religionen, men talade det grekiska språket, och kände till grekernas skick och uppförande. Han betraktades därför som lämpligast, att förestå utdelningen av fondmedel till änkor, föräldralösa och värdiga behövande. Valet av honom motsvarade allas krav, och därmed upphörde missnöjet och knorrandet.