Johannes’ kärlek till sin Mästare var inte bara en vänskap mellan människor, utan den utgjorde en ångerfull syndares kärlek, som insåg att han köpts loss med Kristi dyrbara blod. Han betraktade det som den största ära, att verka och lida i tjänsten för sin Herre. Kärleken till Jesus kom honom att älska alla, för vilka Kristus dog. Hans religion var av den praktiska sorten. Han menade, att kärlek till Gud skulle visas i kärlek till Hans barn. Om och om igen hörde man honom säga: "Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra" (Första Johannesbrevet 4:11). "Vi älskar därför att han först har älskat oss. Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett" (verserna 19, 20). Apostelns liv stod i samklang med hans undervisning. Hjärtats glödande kärlek till Kristus fick honom att lägga ned det allvarligaste, outtröttliga arbete för sina medmänniskor, och då i synnerhet för bröderna inom den kristna församlingen. Han var en mäktig förkunnare, eldig samt synnerligen allvarlig och uppriktig, och hans ord förde med sig djup övertygelse.