Här uppenbarade sig Abrahams ädla, oegennyttiga anda. Hur många skulle inte under liknande omständigheter till vilket pris som helst hålla fast vid sina enskilda rättigheter och förmåner! Hur många familjer har inte därigenom blivit upplösta! Hur många församlingar har inte blivit splittrade, och därigenom gjort sanningens sak till ett ordspråk och en smälek bland de ogudaktiga! "'Inte skall det råda osämja", sade Abraham, "vi är ju av samma släkt", inte endast genom naturligt släktskap, utan även som den sanne Gudens tillbedjare. Guds barn över hela världen är en familj, och samma kärleksfulla anda och försonliga sinnelag borde behärska dem. "Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning" (Romarbrevet 12:10), lyder vår Frälsares förmaning. Övandet av saktmodighet och hövlighet samt en beredvillighet, att göra mot andra, som vi önskar, att de skall göra mot oss, skulle övervinna hälften av livets onda. Självupphöjelsens anda är Satans anda; men det hjärta, som behärskas av Kristi kärlek, söker inte sitt eget. Det ger akt på den gudomliga föreskriften: "Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras." – Filipperbrevet 2:4.