Hans tankar riktades då mot faderns Gud, vilken han hade lärt sig att älska och frukta i sin barndom. Han hade ofta i sin fars tält hört berättelsen om synen, som Jakob fick, då han flydde från sitt hem som landsförvist. Man hade talat om för honom Herrens löften till Jakob, och hur de hade blivit uppfyllda – hur Guds änglar hade kommit i nödens stund, för att undervisa, trösta och skydda honom. Och han hade fått upplysning om Guds kärlek, som hade givit människorna en Frälsare. Alla dessa dyrbara lärdomar framstod nu levande för honom. Josef trodde, att hans fars Gud skulle bli hans Gud. Han överlämnade sig då helt och hållet till Herren samt bad om, att Israels Bevarare skulle vara med honom i det land, dit han fördes.