Satan blev åter slagen och tog ånyo sin tillflykt till bedrägeri under förhoppning om, att kunna vända sitt nederlag till seger. För att uppväcka uppror hos de fallna människorna, påstod han nu, att Gud var orättvis, då Han tillät människan, att överträda Hans lag. "Varför", sade den listige frestaren, "satte Gud, som visste vad följden skulle bli, människan på prov samt tillät henne, att synda och föra elände och död in i världen?" Och Adams barn glömde Guds långmodiga barmhärtighet, som hade givit människan en andra prövningstid, och aktade inte på det förundransvärda, stora offret, som hennes olydnad kostat himmelens Konung, utan lyssnade till frestaren och knorrade mot det enda väsen, som kunde rädda henne ur Satans fördärvliga makt. |