Lucifer var svartsjuk och missunnsam mot Jesus Kristus. Ändå böjde Lucifer sig för Jesus med alla änglarna, och erkände Hans herravälde, höga myndighet och rätt till att regera, fastän hans hjärta var fullt av missunnsamhet och hat. Kristus hade deltagit i Guds hemliga råd angående Hans planer, medan Lucifer var omedveten om dem. Han förstod inte Guds avsikter, ej heller fick han lov att sätta sig in i dem. Kristus erkändes som himmelens Regent, med samma makt och auktoritet som Gud Själv. Lucifer menade sig vara en gunstling ibland änglarna. Han hade upphöjts stort; men detta framkallade inte tacksamhet och pris från honom till hans Skapare. Han traktade efter samma upphöjdhet som Guds. Han var stolt över sin höga ställning. Han visste, att änglarna ärade honom. Han hade en tjänst att utföra. Han hade varit nära den store Skaparen, och de eviga strålarna från härlighetens ljus, som omgav den odödlige Guden, hade särskilt skinit på honom. Lucifer tänkte på, hur änglarna hade åtlytt hans befallningar med glad livlighet. Var inte hans klädedräkt vacker och ljus? Varför skulle Kristus alltså äras framför honom själv?