Då han såg, att han inte kunde besegra Jakob, överbevisade han honom om sin övernaturliga makt, genom att vidröra hans höft, som genast gick ur led. Dock förmådde inte kroppslig smärta att få Jakob till, att upphöra med sina allvarliga ansträngningar. Hans avsikt var, att få en välsignelse; och fysisk smärta var inte nog, för att distrahera sinnet från det, som han koncentrerade sig på. Hans beslutsamhet växte kraftigare under stridens avslutande ögonblick, än under de inledande. Hans tro blev allvarsammare och mera uthållig in i det sista, tills det grydde. Han vägrade, att släppa ängeln, innan han välsignade honom. ”Men Jakob svarade: ’Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.’” Då frågade ängeln: ”’Vad är ditt namn?’ Han svarade: ’Jakob.’ Han sade: ’Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat.’”