Då översteprästen trädde in i det allra heligaste, en gång om år, och visade sig framför arken i Guds vördnadsbjudande närvaro, ställde han frågor, och Gud svarade honom ofta med ljudlig stämma. Då Herrens stämma ej svarade, lät Han de heliga ljus- och härlighetsstrålarna vila på keruberna på arkens högra sida, som gillande eller gynnande. I fall deras spörsmål blev avvisade, vilade det en skugga över den vänstra keruben.