Församlingen valde därför ut sju män besittande all tro och Guds Andes visdom, till att utföra de till denna sak hörande uppgifter. Stefanus blev först vald, han var jude av födsel och religion, men talade grekiska språket, och kände till grekernas skick och uppförande. Han betraktades därför som den lämpligaste personen, att förestå tilldelningen av medel till änkor, föräldralösa och värdiga behövande. Valet gillades av alla, och missnöjet samt knorrandet stillades.