Judarnas sorg och vrede på grund av Paulus’ omvändelse kände inga gränser. Men han stod fast som en klippa, och förmodade att de skulle skifta tro, liksom han hade gjort, och tro på Jesus, då han berättade om sin storartade erfarenhet för sina vänner. Han hade varit väldigt samvetsgrann i sitt motstånd till Kristus och Hans efterföljare, och sedan han hade bromsats upp i sin framfart och överbevisats om sin synd, lämnade han strax sina onda vägar, och bekände Jesu tro. Han trodde nu, att hans vänner och tidigare bekanta, då de hörde omständigheterna kring hans anmärkningsvärda omvändelse, och såg förändringen hos honom från stolt farisé förföljande och dömande till döden dem, som trodde på Jesus som Guds Son, också skulle bli överbevisade om sin villfarelse, och sluta sig till de troendes led.