Evas nyfikenhet var väckt. I stället för att fly från platsen, lyssnade hon, för att höra en orm tala. Det föll henne inte in, att det kunde vara den fallne fienden, som använde ormen som redskap. Det var Satan som talade, icke ormen. Eva blev bedragen, smickrad, förblindad. Hade hon mött en mansperson, med gestalt som änglarna och lik dem, skulle hon ha varit på sin vakt. Dock borde den främmande rösten ha drivit henne åter till makens sida, för att fråga honom, varför någon annan tilltalade henne så fritt. Men hon inledde samtal med ormen. Hon besvarade hans spörsmål: ”’Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö.’” Ormen svarade. ”’Ni skall visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.’”