De flesta adventister gav upp sina tidigare beräkningar av de profetiska perioderna, och förnekade sålunda riktigheten hos den rörelse, som vilade därpå. Ett fåtal ville inte förneka trospunkter och erfarenheter, som stöttades av Bibeln och av Guds Andes bestämda vittnesbörd. De trodde, att de hade valt sunda tolkningsprinciper till studiet av Skrifterna, och att det var deras plikt, att hålla fast vid de redan mottagna sanningarna, och att fortsätta med samma slags Bibelforskning. Med allvarlig bön gick de igenom sin hållning, och studerade Skrifterna, för att utröna sitt misstag. Då de inte såg något fel i sin förklaring av de profetiska perioderna, övertygades de om, att de måste gå igenom helgedomsämnet nogsamt.