Satan bad sina änglar, att särskilt anstränga sig, för att utbreda den lögn, som Eva först utsattes för i Edens Lustgård, ”’Ni skall visst inte dö!”. Och i takt med, att folk tog till sig denna villfarelse och förleddes till att tro, att människan var odödlig, fick Satan dem till att tro, att syndaren kommer att leva i evigt elände. Så blev vägen beredd för Satan, att verka genom sina ombud och måla upp Gud inför folk som en hämndgirig tyrann – en, som kastar alla dem i helvetet, som inte behagar Honom, och alltid låter dem märka Hans vrede; och när de lider outsäglig pina, och vrider sig i eviga lågor, framställs Han som blickande tillfreds ned på dem. Satan visste, att i fall denna villfarelse vunne tilltro, skulle Gud hatas av många, i stället för att bli älskad och tillbedd. Andra skulle förledas till att tro, att hoten i Guds Ord inte skulle uppfyllas bokstavligt, ty det skulle strida mot Hans älskvärda karaktär och kärlek, att störta väsen Han har skapat ned i evig tortyr.