När prästerna och rådsherrarna hörde dessa klara och skarpa sanningar blev de ursinniga. Med sammanbitna tänder rusade de mot Stefanus: ”Men uppfylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet. Och han sade: ’Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.’” Folket stod inte ut med att höra mer. ”Då skrek de och höll för öronen och stormade alla på en gång emot honom och de drev ut honom ur staden och stenade honom”. Han föll ned på sina knän och ropade högt: ’Herre, ställ dem inte till svars för denna synd’ ” (Apg. 7:55-58, 60).