Det visades för mig, att kvarlevan av Guds folk följde Jesus in i det allra heligaste. Där såg de arken och nådastolen, och greps av deras härlighet. Jesus lyfte locket på arken, och se, där ligger stentavlorna som de tio buden är skrivna på. De läser de levande orden, men ryggar tillbaka av förskräckelse när de bland de tio heliga buden ser det fjärde budet lysa med starkare sken än de övriga nio buden, helt omgivet av en strålande gloria. De finner ingenting där som antyder att sabbaten har avskaffats eller blivit utbytt mot den första dagen i veckan. Budet har samma ordalydelse, som när Gud högtidligt förkunnade det på Sinai berg, medan blixtar sken och åskan dundrade. Ordalydelsen är precis densamma som när Gud skrev ned budet på stentavlorna: ”Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor; men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat” (2 Mos 20:9, 10). När de förstår hur noga de tio buden bevarats blir de mycket förvånade. De ser att buden är placerade nära Jehova, överskuggade och beskyddade av hans helighet. De förstår att de har trampat på det fjärde budet i lagen, och hållit en dag som kommit från hedendomen och påvemakten, i stället för den dag som Jehova helgat. De ödmjukar sig inför Gud och sörjer över de synder de begått.