I det allraheligaste såg jag en ark. Locket och sidorna vara av renaste guld. Vid varje ända av arken stod en vacker kerub, som utbredde sina vingar över arken. Keruberna vände ansiktet mot varandra och såga nedåt. Mellan änglarna stod ett rökelsekar av guld. Över arken, där änglarna stodo, utbredde sig en övermåttan klar glans av härlighet, som såg ut som en tron, på vilken Gud satt. Jesus stod vid arken, och då de heligas böner stega upp till honom, steg rök upp från rökelsen i rökelsekaret, och Jesus uppsände deras böner med röken av rökelsen till sin Fader. I arken vara guldskrinet med mannat, Arons blommande stav och stentavlorna, som vara hoplagda såsom en bok. Jesus öppnade dem, och jag såg de tio buden, som vara skrivna därpå med Guds finger. På den ena stentavlan vara fyra bud skrivna och på den andra sex. De fyra på den första tavlan skena klarare än de övriga sex; men det fjärde, sabbatsbudet, överglänste dem alla, ty sabbaten blev bestämd att hållas till Guds namns ära. Den heliga sabbaten var härlig att betrakta - den omstrålades aven härlig glans. Jag såg, att sabbatsbudet icke blev fastnaglat vid korset. Hade det blivit fastnaglat vid korset, skulle också de andra nio buden ha blivit det, och vi hade då frihet att överträda dem alla, likaväl som att överträda det fjärde. Jag såg, att Gud hade icke förändrat sabbaten, ty den förändras aldrig. Men påven har förändrat den från den sjunde till den första dagen i veckan, ty han skulle förändra tider och lagar.