Satan drog fördel av Judas' girighet och egennytta och fick honom att vara missnöjd, då Maria smorde Jesus med den dyrbara smörjelsen. Judas betraktade detta som ett stort slöseri och påstod, att smörjelsen hade kunnat säljas och penningarna givits åt de fattiga. Han brydde sig ej om de fattiga, men ansåg detta frikostiga offer vara slöseri. Judas värderade sin Herre just så mycket, att han sålde honom för några få silverpenningar. Och jag såg, att bland dem, som bekänna sig vänta Herren, finnas sådana, som likna Judas. Satan har dem i sitt våld, men de veta det icke. Gud kan ej gilla den minsta grad av själviskhet eller egennytta, och han avskyr deras böner och förmaningar, som hava dessa onda karaktärsdrag. Eftersom satan ser, att hans tid är kort, förleder han människorna att bliva mer och mer egennyttiga och själviska, varpå han fröjdar sig, då han ser, att de äro upptagna med sig själva, att de äro snåla, småaktiga och själviska. Kunde sådana få upp sina ögon, skulle de se, att den onde jublar över dem med satanisk fröjd och ler åt deras dårskap, som följa hans ingivelser och låta sig fångas i hans snaror.