Då dessa bedjande själar fortsatte sina allvarliga rop, kom ibland en ljusstråle från Jesus till dem för att uppmuntra dem och upplysa deras ansikten. Jag såg, att det var några, som ej togo del i dessa innerliga böner till Gud utan tycktes vara likgiltiga och sorglösa. De kämpade ej mot mörkret, som omgav dem som en tjock sky. Guds änglar lämnade dessa och gingo bort för att komma de allvarliga, bedjande till hjälp. Jag såg Guds änglar skynda för att stå alla dem bi, som av all makt kämpade för att motstå de onda änglarna och som sökte hjälpa sig själva genom att oupphörligt anropa Gud om hjälp. Men Guds änglar lämnade dem, som ej gjorde någon ansträngning att hjälpa sig själva, och jag förlorade dem ur sikte.