Dessa människor bar i sitt liv en frukt som var värdig omvändelsen. De kom till tro, blev döpta och uppstod för att leva ett nytt liv, blev nya skapelser i Kristus Jesus. Därefter följde de inte sina tidigare begär, utan följde i tro på Guds Son i hans fotspår, efterliknade hans väsen och renade sig själva, som han är ren. Det de en gång hatade, älskade de nu och de hatade det som de tidigare älskade. De stolta och självmedvetna blev ödmjuka och fridsamma. De fåfänga och övermodiga blev allvarliga och anspråkslösa. De gudlösa blev respektfulla. Den druckne nykter och den lastbare ren. Världslig fåfänga lades åt sidan. De kristna sökte inte efter den yttre prydnaden, ”konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon”. (1 Petr 3:3, 4).