Under förutsättning, att de hade blicken fästad på Jesus, som befann Sig strax före dem och ledde dem till staden, var de trygga. Men några blev snabbt trötta och sade, att staden låg långt borta och att de hade väntat sig, att de skulle nå den tidigare. Då muntrade Jesus upp dem, genom att lyfta Sin härliga högerarm, varifrån det kom ett ljus, som svepte över adventflocken; och så sjöng de: ”Halleluja!” Andra förnekade obetänksamt ljuset bakom och sade, att det inte hade varit Gud, som lett dem så här långt. Ljuset bakom dem slocknade och lämnade deras fötter i fullständigt mörker och de (65) snubblade och förlorade ögonkontakt med målet och med Jesus, varpå de ramlade från stigen ned i den mörka och onda världen därunder.