Herren har begåvat dessa män, som världen beundrar, med ovärderliga förståndsmässiga gåvor; Han har begåvat dem med mästerliga sinnen; men de har ej använt dem till Guds ära. De har skilt sig från honom, liksom Satan gjorde; men sedan de skilt sig från Honom, har de fortsatt ägt många dyrbara tankejuveler, som Han har gett dem, och dessa har de satt in i villfarelsens ramverk, för att ge lyster åt sina egna mänskliga åsikter, och göra uttalanden ingivna av det ondas furste tilltalande. Det är sant, att det i hedningars skrifter förekommer tankar av upphöjd art, vilka tilltalar sinnet. Nå, det finns en grund för detta. Var inte Satan ljusbäraren, som delade Guds härlighet i Himmelen, och stod näst efter Jesus i kraft och majestät? I det Inspirerade Ordet beskrivs han som den, vilken ”var en mönsterbild av fullkomlighet, full av visdom och fullkomlig i skönhet.” {Hesekiel 28:12.} Profeten säger: ”I Eden, Guds lustgård, var du, höljd i alla slags ädelstenar: . . . . Du var en smord, beskyddande kerub, och jag hade satt dig på Guds heliga berg. Där gick du omkring bland gnistrande stenar. Du var fullkomlig på alla dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig. . . . . Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet, och du fördärvade din visdom på grund av din prakt, kastade jag ner dig till jorden och utlämnade dig åt kungar till att beskådas. Genom dina många (176) missgärningar och din oärliga handel vanhelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut från dig, och den förtärde dig. Jag gjorde dig till aska på marken inför alla som såg dig. Alla som kände dig bland folken häpnade över dig. Du fick ett fasansfullt slut och du skall inte mer finnas till.’” {Verserna 13-19.}