(182) Vi är i världen, men vi skall inte vara av världen. Jesus bönfaller om, att de, som Han dog för, inte skall gå miste om sin eviga lön, genom att bortödsla sin kärlek på ting, som hör till denna förgängliga jord, och således kasta sig själva ut i evig olycka. Ett upplyst omdöme tvingar oss till att medge, att himmelska ting är vida överordnade jordiska angelägenheter, och likväl leder människors fördärvade hjärtan dem till, att ge världens ting främsta rummet. Stora människors meningar, vetenskapliga teorier, fastän falska, blandas ihop med sanningarna i den Heliga Skrift.