Vi har Daniel och hans vänners exempel framför oss, som nyttjade de bästa tillfällen till utbildning i Babylons salar. Då de ansattes av dem, som betvivlade både deras tro och kunskap, kunde de (374) ange skälen till det hopp de ägde, och även klara av provet på kunskap i all lärdom och visdom. Det visade sig nämligen, att Daniel också ägde förstånd rörande alla syner och drömmar, vilket visade hans levande förbindelse med all visdoms Gud. ”Han fann att de i alla frågor som krävde vishet och förstånd var tio gånger klokare än någon annan av de spåmän och besvärjare som fanns i hela hans rike.” {Danielsboken 1:20.} Vi har fått Daniels historia som en förmaning till oss, som står inför världens slut. ”HERREN umgås förtroligt med dem som fruktar honom”. {Psaltaren 25:14.} Daniel stod i nära förbindelse med Gud. Då påbudet utgick från en vred och hetsig kung om, att alla Babylons kloka män skulle utrotas, blev Daniel och hans vänner uppsökta, för att slås ihjäl. Då svarade Daniel, utan hämndlystnad, men ”med kloka och förståndiga ord”, översten för kungens drabanter eller livvakt, som hade gått åstad, för att avrätta Babylons kloka män. Daniel frågade: ”’Varför har kungen utfärdat denna stränga befallning?’” Han inställde sig för kungen, bad om tid, och hans tro på Gud kom honom att säga, att han skulle visa kungen uttydningen. ”Sedan gick Daniel hem och talade om för sina vänner Hananja, Misael och Asarja vad som höll på att hända. Han uppmanade dem att be himmelens Gud om förbarmande, så att denna hemlighet blev uppenbarad för att Daniel och hans vänner inte skulle dödas tillsammans med de övriga vise i Babel. Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himmelens Gud”. (Läs Danielsboken 2:20-28.) Här fick Daniel veta uttydningen.