Dessa så kallade kristna, som jämt och ständigt knotar, och som tycks mena, att det är syndigt att vara lycklig och visa andra ett glatt anlete, saknar trons verkliga egenskaper. De, som betraktar naturens skönhet på samma sätt, som de skulle betrakta en död bild eller målning; som hellre vill se på vissna blad, än plocka de ljuvliga blomstren; som finner en sorglig glädje i allt, som är trist i det, vilket naturens värld säger dem; som inte kan se något skönt i dalar täckta av levande grönt, och storslagna berg med den vackraste vegetation; som stänger igen sinnena för den glada röst, som ljuder till dem genom naturen. . . - dessa människor är icke i Kristus!