Samuels liv hade från hans tidiga barndom varit ett liv i fromhet och gudsfruktan. Han hade i sin barndom överlämnats i Elis omsorg, och hans älskliga sinne vann den gamle prästens varma kärlek. Han var vänlig, ädelmodig, flitig, lydig och respektfull. ... Det var förunderligt, att det kunde förekomma en så varm vänskap mellan Eli, som var folkets överste myndighetsperson, och det enkla barnet. Samuel var hjälpsam och kärleksfull, och ingen far har någonsin älskat sitt barn mera ömt, än Eli älskade honom....