Herren har gjort det tydligt, att Han erbjuder syndaren förmånen, att samarbeta med Gud. Han ger ljus och lägger fram bevis för sanningen. Han gör det klart, vari Hans krav består, och det överlåts åt syndaren, i vilken omfattning han skall ta emot sanningen och få nåd och kraft till, att rätta sig efter alla betingelser och finna vila i, att prestera en villig tjänst för Jesus Kristus, som har betalat priset för Hans återlösning. I fall syndaren tvekar och inte sätter värde på det ljus, som har nått hans förstånd och satt själens känslor i rörelse, samt vägrar Gud lydnad, blir ljuset oklart, får mindre och mindre kraft och försvinner till sist ur hans åsyn. De människor, som inte bryr sig om de första strålarna av ljus, tar heller inte tillvara på mera bestämda vittnesbörd om sanningen. Om det inte lyckas för Guds kärleksfulla vädjanden, att påverka syndarens hjärta, mister de första intrycken på hans sinne sin innebörd och betydelse, och till sist sluter mörkret sig omkring honom. Inbjudan är full av kärlek. Ljuset är lika klart, när han förkastar det för gott, som den gång det först vidrörde hans själ; men genom att förkasta ljuset, blir själen full av mörker och fattar inte, vari faran att bortse från ljuset består. Till en sådan själ säger Kristus: "'Ännu en kort tid är ljuset ibland er." {Johannesevangeliet 12:35.}