Med den stora sanning, som vi har fått förmånsrätten att ta emot, bör vi och genom den Helige Andes kraft kunde vi, bli levande kanaler för ljuset. Därmed skulle vi nå fram till nådens tron och, genom att skåda löftets regnbåge, falla på knä med ångerfulla sinnen och söka Himmelriket med en andlig kraft, som skulle föra med sig lönen i sig själv. Vi skulle inta Himmelriket med makt, liksom Jakob gjorde det. Då skulle vårt budskap bli Guds kraft till frälsning. Våra böner skulle bli innerliga, i djup förnimmelse av vår egen nöd; och vi skulle inte få avslag, nekas vår önskan. Sanningen skulle få uttryck genom livet och karaktären samt genom läppar, som blivit berörda av ett kol från Guds altare. När denna erfarenhet är vår egen, kommer vi att hävas upp från våra egna, påvra jag, som vi har vårdat så ömt. Vi skall då tömma våra sinnen på själviskhetens tärande makt och fyllas med pris och tacksägelse inför Gud. Vi skall prisa Herren, all nåds Gud, som har förhärligat Kristus. Och Han kommer att uppenbara Sin kraft genom oss och göra oss till användbara redskap för Sin skörd.