"Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar." {Uppenbarelseboken 22:13-14.} Är detta inte värt, att sträva efter? Om vi mister Himmelen, mister vi allt, och det är det ingen av oss, som har råd med. Om vi håller blicken på den eviga glädjen, som väntar den, som segrar, och litar på Kristus, medan vi eftersträvar en fullkomlig personlighet - tror Ni då, att vi kan bli olyckliga? Skulle det månne göra oss olyckliga, att ta efter Kristi exempel på självförnekelse och tjänarsinne? ...