Elia blev uppmärksam på Elisa, Safats son, som jämte tjänarna plöjde med tolv oxspann. Han var undervisare, ledare och medarbetare. Elisa bodde inte i de tätt befolkade städerna. Hans far var en enkel bonde. Långt från stadens och hovets urartning hade Elisa erhållit sin uppfostran. Han hade blivit lärd enkla vanor och att visa föräldrarna och Gud lydnad. .. . Men fastän Elisas själ var ödmjuk och stillsam, hade han inget ombytligt sinne. Rättskaffenhet, trohet och kärlek till Gud och gudsfruktan kännetecknade honom. Han ägde en härskares egenskaper, men de var förenade med ödmjukheten hos en, som gärna vill tjäna. Hans sinne hade fått ägna sig åt de små tingen, till att vara trofast i allt, vad han skulle göra; så i fall Gud skulle kalla honom till, att handla mera direkt för Honom, skulle han vara beredd, att höra Hans röst.