Inga andra än de ett hundra fyrtiofyra tusen kan lära sig denna sång. Den är sången om deras erfarenhet, en erfarenhet som är så säregen att ingen annan grupp någonsin haft en sådan. ”Dessa är de som följer Lammet, varthelst det går” ”en förstlings åt Gud och Lammet”. (Upp 15:2, 3; 14:1 - 5, Folkbibeln och 1917) ”'Dessa är de som kommer ur den stora nöden”. De har genomgått en tid av nöd som aldrig tidigare har förekommit sedan världen blev till. De har genomlevt ”Jakobs nöd”. De har levt utan någon medlare, under det att Guds sista plågor drabbade jorden. Men de har blivit befriade därför att de har ”tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod”. ”I deras mun har det inte funnits någon lögn.” De är ”fläckfria” inför Gud. ”Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem.”