Från fängelse, bål och schavott, där de heliga och martyrerna vittnade för sanningen, ljuder deras förklaringar om tro och hopp ned genom århundradena. Eftersom de var ”överbevisade om hans kroppsliga uppståndelse och därför också om sin egen”, säger en av dessa kristna, ”föraktade de döden och fann att de stod höjd över den”. De var villiga att gå i graven för att kunna ”uppstå fria”. De väntade på ”Herrens ankomst på himmelens skyar med Faderns härlighet” ”för att överlämna riket åt de rättfärdiga”. Valdenserna var besjälade av samma tro. Wycliffe såg fram mot Återlösarens uppenbarelse som församlingens hopp." {DSS 233}