Den rike mannen tillhörde inte den klass som representerades av den orättfärdige domaren, som öppet förklarade sitt förakt för Gud och människor. Han påstod sig vara en son till Abraham. Han behandlade inte tiggaren med våld eller krävde att han skulle gå bort eftersom synen av honom var obehaglig. Om det fattiga, motbjudande exemplaret av människa kunde tröstas genom att se honom då han trädde in i sina portar, var den rike mannen villig att han skulle få stanna. Men han var själviskt likgiltig för behoven hos sin lidande broder.