Att godkänna den slutsatsen var liktydigt med, att förkasta den tidigare beräkningen av de profetiska tidsperioderna. Detta inbegrep också hela frågan om förvissning. Det var ett välövervägt uppgivande av den uppfattning, som nåtts genom uppriktigt, bönefyllt studerande av Skriften, där sinnet blivit upplyst av den Helige Ande och hjärtat brunnit med levande kraft. Det var en uppfattning, som hade bestått provet i form av en kritisk och bitter undersökning från världens kloka män, och som nu stod fast inför en här av män, som var fyllda av kunskap, vältalighet, tankar och uppenbarelser. Allt detta offrades, för att hålla fast vid teorin, att jorden var helgedomen.