Satan frestade människan till att synda, liksom han hade frestat änglarna till att göra uppror; hans bevekelsegrund var, att han önskade allierade i sin kamp mot himmelen. Det förelåg ingen oenighet mellan honom och de andra fallna änglarna avseende deras hat mot Kristus. Även om de var oeniga på alla andra punkter, var de fullständigt eniga om att vilja motsätta sig universums Härskares herradöme. Men då Satan hörde, att det skulle bli fiendskap mellan honom och kvinnan samt mellan hans säd och hennes säd eller avkomma, förstod han, att hans försök till att fördärva människonaturen, skulle komma att motarbetas, så att människan på ett eller annat sätt skulle sättas i stånd till, att motstå hans makt.