Vid den tidpunkt, som skildras i denna profetia, sägs det om Babylon: ”Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott.” Hon har fyllt sin syndabägare, och straffet skall snart drabba henne. Men Gud har fortfarande ett folk i Babylon, och innan Hans straffdomar faller, skall dessa trofasta kallas ut ur Babylon, för att de inte skall ta ”ta del i hennes synder och drabbas av hennes plågor.” Därför uppstår det en rörelse, som symboliseras genom den ängel, som kommer ned från himmelen, upplyser jorden med sin härlighet och med tordönsstämma tillkännager Babylons synder. Jämte ängelns budskap hörs maningen: ”‘Gå ut från henne, mitt folk”. Dessa budskap utgör i förening med den tredje ängelns budskap den sista varning, som ges till jordens invånare.