Genom otrohet, utvecklade Guds utvalda folk en sinnesart, som var raka motsatsen till det sinnelag Han önskade att se hos dem. De formade och gestaltade sanningen med sina egna medel. De glömde bort Gud, och förlorade sin stora förmån som Hans ombud ur sikte. Välsignelserna de hade fått, innebar ingen fördel för världen. Alla deras förmåner kom att tjäna deras eget förhärligande. De rånade Gud på den tjänst Han fordrade av dem, och de bestal medmänniskorna på religiös vägledning och ett heligt föredöme. Liksom världens invånare före Syndafloden lyssnade de till alla förslag från sina onda hjärtan. Alltså gjorde de det heliga till en fars, sägande: ”’Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel” {Jeremia 7:4}, samtidigt som de felaktigt framställde Guds karaktär, vanhedrade Hans namn och smutsade ned Hans helgedom (The Southern Work, den 10. januari, 1905).

13. Se EGW:s anmärkning om Tredje Moseboken 1:3.