Rom var vid denna tid världens huvudstad. De stolta kejsarna utfärdade lagar för nästan alla folk på jorden. Konungar och hovmän visste antingen inte någonting om den ödmjuke nasaren eller också betraktade de honom med hat och förakt. Trots detta dröjde det inte mer än två år, förrän evangelium hade utbrett sig från den ringe fångens hem till de kejserliga palatsen. Paulus hade slagits i bojor som en förbrytare men "Guds ord bär icke bojor". (2 Tim. 2:9.)