På Jesu tid utgjordes fariséernas liv av en oupphörlig strävan att tillskansa sig himlens ynnest som på ett övernaturligt sätt skulle garantera dem jordisk ära och rikedom. Dygden måste få sin materiella belöning, ansåg de. Samtidigt paraderade de med fromma gärningar också inför folket, för att göra ett gott intryck och grundmura sitt heliga rykte.