När smärtorna. har varit nästan outhärdliga har jag sett upp till Jesus och bedit mycket innerligt. Han har stått vid min sida och mörkret har vikit undan och allt har blivit ljust. Själva luften tycktes vara fylld av en dyrbar vällukt. Hur härlig föreföll mig inte sanningen. Hur upplyftande. Jag kunde vila i Jesu kärlek. Smärtorna. fanns hela tiden, men detta löfte: »Min nåd är dig nog» var tillräckligt för att jag skulle komma till ro. De starkaste smärtorna tycktes ha förvandlats till frid och vila. Under många nattliga timmar har jag haft den mest underbara gemenskap med Gud. Mitt sinne tycktes bli upplyst. Jag kände ingen benägenhet att klaga.