I liknelsen arbetar en kvinna in surdegen i mjölet. Det var nödvändigt för att fylla ett behov. Genom detta ville Gud lära oss att människan i sig själv inte äger frälsning. Hon kan inte förändra sig själv genom att träna sin vilja. Hon måste ta emot sanningen i sitt hjärta. På detta sätt verkar den gudomliga surdegen. Genom sin omformande, livgivande kraft åstadkommer den en förändring i hjärtat. Nya tankar, nya känslor, nya planer och mål blir väckta. Sinnet förändras och förmågorna sätts i arbete. Människan förses inte med nya förmågor, men de förmågor hon har blir helgade. Det samvete som dittills varit dött blir väckt. Men människan själv kan inte åstadkomma denna förändring. Det kan bara den helige Ande. Alla som önskar bli frälsta, hög eller låg, rik eller fattig, måste underkasta sig denna krafts verkan.