Efter detta säkra löfte från Gud, var det kriminell vantro att räkna med, att de själva och deras barn skulle dö av svält. De hade lidit svårt i Egypten genom för hårt arbete. Deras barn hade somnat in i döden, och som svar på deras hjärtskärande böner hade Gud nådefullt befriat dem. Han lovade, att vara deras Gud, och ta dem till Sig som Sitt folk, samt leda dem till ett stort och gott land. Likväl var de redo, att ge upp inför de lidanden de måste möta på vägen till detta land. De hade gått igenom så mycket i tjänst för egyptierna, men nu stod de inte ut med lidande i Guds tjänst. De var redo, att hänge sig åt tungsinta tvivel, och sjunka ned i modlöshet, då de blev prövade. De knorrade emot Guds helige tjänare Mose, och anklagade honom för alla sina svårigheter, och uttryckte sin onda önskan om, att ha stannat kvar i Egypten, där de kunnat sitta vid köttgrytorna och äta sig mätta på bröd.