”Sedan sade Mose till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar: ’Ni skall inte ha ert hår oordnat eller riva sönder era kläder, för att ni inte skall dö och vrede drabba hela menigheten. Men era bröder, hela Israels hus, må gråta över den brand som Herren har tänt. Ni skall inte gå bort från ingången till uppenbarelsetältet, för att ni inte skall dö, ty Herrens smörjelseolja är på er.’” Verserna 6, 7. Och de gjorde, som Mose sagt. De dödade männens far, och deras bröder, blev förbjudna, att visa något tecken på sorg för dem, som blivit rättvist straffade av Gud. Då Mose påminde Aron om Herrens ord, att Han ville bevisa Sig helig på dem, som stod Honom nära, förhöll sig Aron tyst. Han visste, att Gud var rättvis; och han knotade inte. I hjärtat var han bedrövad över sina söners ödesdigra död i olydnad; likväl gav han inte uttryck för sin sorg, på Guds befallning, för att inte dela sönernas öde, och för att församlingen inte också bli påverkad av oförsonlighetens anda, samt drabbad av Guds vrede.