Herren sade till Mose, att han skulle samla sjuttio av de äldste hos sig, som han visste var folkets äldstebröder. Det var inte bara sådana, som nått hög ålder, utan som var värdiga människor, med sunt omdöme och erfarenhet, som var skickade till, att vara domare eller ämbetsmän. ”För fram dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där hos dig. Där skall jag då stiga ner och tala med dig, och jag skall ta av den Ande som är över dig och låta den komma över dem. De skall tillsammans med dig bära bördan av folket, så att du slipper bära den ensam. Säg till folket: Helga er till i morgon, så skall ni få kött att äta. Ni har gråtit inför Herren och sagt: Vem skall ge oss kött att äta? I Egypten hade vi det så bra. Därför skall nu Herren ge er kött att äta. Ni skall få äta, inte bara en dag, inte två dagar, inte fem dagar, inte tio dagar, inte tjugo dagar, utan en hel månad, ända tills köttet kommer ut ur näsan på er och det äcklar er. Ty ni har förkastat Herren som är mitt ibland er, och gråtit inför hans ansikte och sagt: Varför drog vi alls ut ur Egypten?’ Mose sade: ’Sexhundratusen fotfolk har jag omkring mig, och du säger: Jag skall ge dem kött att äta under en månad! Finns det då tillräckligt med får och nötboskap att slakta, så att det räcker till åt dem?’ Herren svarade Mose: ’Är då Herrens arm för kort? Du skall nu få se om det jag sagt skall hända dig eller inte.’” Verserna 16-23.