De upphöjde sig själva mot Gud; men Han lät dem inte fullfölja sitt verk. De hade byggt sitt torn högt. Då sände Herren två änglar, för att störa dem i deras gärning. Det förekom män med uppgift, att ta emot order från arbetarna högst upp i tornet, då de behövde material till arbetet. Den förste talade med den andre, och han med den tredje, och så vidare, tills befallningen nådde marken. Allt eftersom ordern gick från den ene till den andre, förvirrade änglarna deras språk, och då den nådde arbetarna nedanför, skickade de upp material, som ej behövdes. Efter det, att de med stort besvär hade fört upp material till arbetarna i toppen av tornet, såg de, att det var fel material. Besvikna och förbittrade, tillrättavisade de dem, som de menade var skyldiga. Efter detta var det slut på harmonin i arbetet. Förbittrade på varandra, och ur stånd till att förklara missförståndet och de förunderliga orden ibland sig, övergav de arbetet, gick skilda vägar och spreds ut över jorden. Dittills hade människorna bara talat ett språk. Blixtar från himlen slet sönder toppen på deras torn och slungade den till marken som tecken på Guds vrede. På detta sätt visade Gud dessa upproriska människor, att Han är det högsta väsendet.